Det känns ingenting, känns inte det minsta konstigt eller annorlunda... Allt (förutom min 21,24 kg tunga resväska proppad med kläder och presenter, min gula STS ryggsäck, smockade datorväska, gitarrväska, flygbiljetterna som ska ta mig över atlanten och mitt pass som nu innerhåller en amerikanskt visum) är som vanligt!



Imorgon bär det iallafall av, och med flera andra utbytesstudenter kommer jag att korsa Atlanten. 07:15 är det samling på Arlanda och det är obligatoriskt att bära en fin röd t-tröja och solgul ryggsäck prydda med STS fina logga, känns kanske en aning onödigt men kan ändå vara roligt att känna att man tillhör en grupp. Trots allt kommer man ju få stämpeln UTBYTESSTUDENT ingraverad i pannan efter detta år så det är kanske är lika bra att börja redan nu. (Nu kanske det lät en aning negativt men så är såklart inte fallet!)

Hursomhelst så ska vi (jag och de andra utbytesstudenterna) mellanlanda i London där vi kommer spendera ca 3 timmar och möta upp resten av utbytesstudenterna från Europa innan vi slutligen flyger vidare till JFK airport i New York där vi kommer att hålla till en vecka framöver!

Det ska verkligen bli grymt roligt att träffa alla andra utbytesstudenter på plats och många är säkert supernervösa, har resfeber och darrar av förväntan! MEN inte jag... åtminstone inte ännu. Jag har nästan aldrig kännt mig såpass lugn som jag är just i denna stund. Kan det vara det stora andetaget innan jag dyker i kanske, lugnet före stormen? Eller så är det helt enkelt så att allt med denna resa känns så himla rätt vilket gör att jag inte har en anledning att vara orolig!

MEN(!) åter till NY-pratet...

Kontrasterna mot att bo i en håla med vildmarken utanför dörren, belägen många mil ovanför polcikeln, till att äntra Manhattan och ta en shoppingtur på Times Square med en mångfalld skyskrapor som håller ett vakande öga över en är nog ganska stora... En ganska fräck tanke om jag får säga det själv!

Väl i NY kommer vi bo på ett camp eller "collage" där vi kommer ha en rumskompis. Dagarna kommer att vara fullspäckade av aktiviteter och det kommer även bjudas på guidade turer och shopping, I like! Tänkte dock inte gå in närmare nu på detta utan väljer helre att berätta om det medans jag är där eller efter veckan är slut (beror på tillgången av internet).

Sen vill jag hälsa till mamma, pappa... elleeeeeeeer, för att undvika att glömma någon hälsar jag till alla nära och kära istället (pass på att ta åt er nu, du som läser har ju trots allt friheten att själv bedöma om du tillhör en av dem vilket jag inte har den minsta aning om)!

Skämt åsido... Jag hoppas ni alla har det bra här hemma!

Jag ska försöka skriva så mycket jag kan här under mitt år i USA (jag tycker faktiskt att jag är sjukt grym som tog mig tid att skriva ett såhär fint inlägg, får nästa en tår i ögat)! Ni är iallfall fria att följa mig under min resa om intresset finns, men kan dock medela till er redan nu (säkert till mångas besvikelse) att det mest troligast inte kommer vara som en klassisk amerikansk action-rulle med ständig action, feta explusioner, snabba bilar och mycket pang pang... För er som hade hoppats på det rekomenderar jag varmt Die Hard!

Sköt om er!

I'm about to be americanized!